Mario Vargas Llosa: “Jag tror att ämnet väljer författaren. Jag har alltid haft en känsla av att vissa berättelser trängt sig på mig; jag kunde inte ignorera dem, eftersom de på något obskyrt sätt relaterade till någon form av grundläggande erfarenhet – jag kan inte riktigt säga hur.” (ur: The Paris Review)
Stephen King: ”Ibland talar jag inför grupper av människor som är intresserade av litteratur eller att skriva, och innan frågestunden är över är det alltid någon som reser sig och ställer frågan: Varför väljer du att skriva om sådana hemska ämnen?
Jag svarar oftast detta med en annan fråga: Varför antar du att jag har ett val?
Vi tycks alla vara utrustade med ett filter i våra sinnen, och alla filter har olika storlekar och maskor. Vad som fångas i mitt filter kanske rinner rakt igenom ditt.” (ur: förord till Night Shift)
--
Det är intressant att jämföra dessa uttalanden från två så väldigt olika författare som King och Vargas Llosa. De säger alltså samma sak: Författaren väljer inte sitt ämne. Det är tvärtom. Ämnet väljer författaren. Jag är själv övertygad om att det är sanning. Det är i alla fall sant för mig. Det finns en sorts kraft inom mig som dikterar vilka berättelser som kräver att berättas. Detta har varit sanning för mig ända sedan jag började skriva fiction på allvar och med en professionell inställning för sju år sedan.
/*/*/
Does the writer choose his/her subject? Or is it the subject that chooses the writer? The question is treacherous, not at all simple. Let's see what two of the world's literary giants say.Mario Vargas Llosa: "As far as I’m concerned, I believe the subject chooses the writer. I’ve always had the feeling that certain stories imposed themselves on me; I couldn’t ignore them, because in some obscure way, they related to some kind of fundamental experience - I can’t really say how." (from: The Paris Review)
Stephen King: "Sometimes I speak before groups of people who are interested in writing or in literature, and before the question-and-answer period is over, someone always rises and asks this question: Why do you choose to write about such gruesome subjects?
I usually answer this with another question: Why do you assume that I have a choice?
Writing is a catch-as-catch-can sort of occupation. All of us seem to come equipped with filters on the floors of our minds, and all the filters have differing sizes and meshes. What catches in my filter may run right through yours." (from: foreword to Night Shift)
--
It is interesting to compare these statements from two such very different writers as King and Vargas Llosa. They obviously say the same thing: The author does not choose his/her subject. It's the other way around. The subject chooses the writer. I am convinced that that is the truth myself. It is certainly true for me. There is a kind of force within me that dictates what stories that require to be told. This has been true for me since I started writing fiction seriously and with a professional approach seven years ago.
